Det blir vackert där du går Din kärlek och min
av Pär Lagerkvist
Det blir vackert där du går,
marken, stigen, stranden som du följer,
allt tycks ljusna, glädjas,
allt som ser dig.
Kan väl jorden glädjas
för att någon stiger på den,
trampar på den,
en som den älskar?
Fråga inte mig. Jag ser blott skenet,
hur det dröjer kring dig,
svävar över marken,
som om jorden log.
Stig på den, som gläds att se dig lycklig.
Blott inte hårt,
som om du visste att du var älskad.
Ur Sorgesånger av Göran Tunström
Din kärlek och min
ser inte ut på samma vis
Från skilda håll
mot samma strand
vi kommer simmande. Ibland
Det du ser är inte det
jag ser och det jag får
är inte det du ger
när du stiger iland
Men det sker. Ibland
Din kärlek och min
kan mötas som nu. Jag vet
varifrån du kom
och att du är här
Vi vet att det bär.
Copyright © 2009 Lindelöf&Winneberg